

Juiceföretaget Innocent och Röda Korset rullar ut en kampanj i dagarna där man vill aktivera äldre att sticka mössor – för juiceflaskor. Jag tyckte spontant att tanken var god men mest runt aktiveringen av äldre. Delen med att ett kommersiellt företag sedan skulle sätta söta mössor på sina juiceflaskor där 2:- av försäljningen av dessa flaskor skulle gå till Röda Korset – det var där det började skava.
Aktivera äldre – underbart – men sticka meningslösa mössor för juiceflaskor – korkat!
Skavet för mig var i första hand att man här får lite gratisjobb gjort. Någon har kläckt den geniala iden att sätta söta mössor på flaskor och bakar då in ”det goda” att aktivera äldre. Denna kampanj har fallit väl ut i Innocents hemland England och vad jag läst mig till så fryser de äldre där. Men varför stickar då de äldre mössor åt flaskorna och inte åt sig själva – skav!
I veckan verkade det som Innocent skickade ut garnpaket eller vad jag skulle kalla PR-paket till utvalda tongivande stickerskor i Sverige. Här kommer det riktiga skavet in. Dessa tongivande personer är allt annat än äldre damer som behöver sysselsättas. De är kvinnor med starka synpunkter kring just garn, stickning, hantverk och välgörenhet.
Lisa Bomble, mer känd som VisaLisa på nätet skriver i sitt blogginlägg:
”Jag är inte ensam eller gammal, så varför får jag det här materialet? Ska jag alltså dra ihop en grupp ensamma gamlingar för att de ska sticka smoothiemössor tillsammans? Hur får ni ihop orden ”meningsfull vardag” med ”smoothiemössa”? Vem har gjort er research i den här kampanjen egentligen, för den har så många märkliga jättefel? Det finns mängder av BRA kampanjer i Sverige som både hjälper behövande, samlar människor kring stickningen som intresse samt tar hantverket på allvar tillräckligt för att sticka saker som är till hjälp för någon (
Värmande sockor och
Hjälpstickan till exempel…). Vad sägs om mössor till människor på flykt i stället för till smoothieflaskor? Bara en tanke? Dessutom samlar ju Röda Korset själva stickerskor som stickar meningsfulla saker som både skänks direkt till behövande eller som säljs i Kupan-butikerna?”
Här hänvisar Lisa till att Röda korset har stickerskor som stickar men min erfarenhet sedan åtta år med Hjälpstickan är att Röda Korset inte alls vill ha stickat för att ge till behövande eller ens sälja på Kupan(1). Jag har fått långa brev från damer som beklagar sig just över detta och skickar sitt lager till oss.
Någonstans har PR-branschen fattat att ”hantverk” är inne och då försöker man få in det på lite olika sätt. Tydligt är att man är helt okunnig i hanverks/slöjd segmentet och borde bolla sin idé med kunniga personer innan man slår på stora trumman.
Smörkniv vs handstickat alltså manligt vs kvinnligt handarbete
Lisa berättar att hon och hennes man Tobbe, som snickrar och snidar, har diskuterat kampanjen. Tobbe funderade på vad som skulle hända om Arla bad Sveriges träsnidare om smörknivar de kunde ge bort på smöraskar mot att de gav 2 kr per såld smörask med handsnidad kniv till Röda Korset. EXAKT samma kampanj men annan vara och män som hantverkare. Och smörknivar har mer med smör att göra än mössor med smoothies. Lisa har dragit den liknelsen i flera sammanhang och ALLA är överens om att det vore otänkbart – så varför är Innocents mössor ens möjliga? Lisa och Tobbe gör löpande jämförelser på marknader; vad kostar en fin smörkniv versus den flerfärgsstickade vanten? Smörkniven 250:- Vantarna 180:- Raggsockar 80:- Hur värderar vi kvinnligt hantverk?
Mössor till Skansens nakenråttor?
Julia Scott som har podden Rätt Avigt har också skrivit ett inlägg om kampanjen ”som det stora feltänket”. Hon skriver
”… Vad händer med mössorna sen, förutom att Innocent kan lägga upp bilder på containrar med små små mössor? Slängs de? Återanvänds till nästa år? Skänks till Skansens nakenråttor? Det är inte nödvändigtvis jättemycket garn och jättemycket tid som går åt till en liten mössa – även om en del som visas upp är helt galet fina och avancerade – men det känns som slöseri med resurser först för stickaren och sen för Innocent och PR-byrån, som ska sortera dem och förvara dem och sätta dem på massa flaskor och sen antingen samla in dem och förvara i ett år eller låtsas som ingenting när sopberget plötsligt blir väldigt varmt och färgglatt. Vad kan det egentligen kosta att administrera massa mössor? Kan inte de pengarna användas bättre då?”
En sak är klar: Här hos Hjälpstickan stickar vi för frysande och behövande människor.
Vi stickar fullskaliga mössor, vantar, halsdukar och sjalar. Allt kommer till användning, allt är uppskattat hos mottagaren. Vårt arbete har också aktiverat äldre. Vi har flera grupper runt omkring i landet som stickar för oss; damerna i Åkersberga, Kerstin i Hallstavik och många många fler. Vi gör alla gott med vårt hantverk från trådstump till färdig mössa. Garn hjärta och tid är det som behövs och det är de resurserna som vi använder oss mest av på Hjälpstickan.
Ulrica Loeb, grundare av Hjälpstickan
(jag tillhörde inte de tongivande stickerskorna i Sverige enligt Innocent, för jag har inte fått något paket)
1.Kanske finns det lokalt, det känner jag inte till.
Bilder från: http://www.lauhantverk.se/ samt vantar stickade av mig själv
Andra har också skrivit om kampanjen
Tankar om små minimössor och annat
Once more with feeling – juice och oanvändbara mössor.
Mina tankar kring ”Den stora stickningen”
Det ska va gott att sticka – annars kan det kvitta!
Om rätten att få vara riktigt förbannad och sur
VisaLisa i Dagens Media om kampanjen