En nål och ett nystan gör skillnad för människor på flykt

Minns ni Eva som efterlyste garn till stickcafé för flyktingar i Mörbylånga? Tack vare våra följare på Facebook och ni som följer oss här kunde hon starta sitt café. Hon mejlar mig och berättar hur det går. Idag fick jag mejlet nedan och tänkte – det där tar vi i mellandagarna men sedan kunde jag inte hålla på det. Detta är just varför handarbete, virkning och stickning är så väldigt viktigt.

Här kommer brevet
Hej!

En sista rapport från Öland innan jul! En ensam kvinna i 50-årsåldern från Syrien anlände häromkvällen till asylboendet i vår by. Personalen ringde till mig och berättade att hon bara grät och grät och var helt förtvivlad. Hennes son har blivit placerad på västkusten och hon på Öland.

Kvinnan hade tagit upp och visat en virknål mellan gråtattackerna. En i personalen visste att jag ska starta stickcafe, så de chansade och ringde mig: ”Har du möjlighet att komma med lite garn?” Jag åkte dit med en kasse olika garner, några stickor mm. Kvinnan grät när jag kom, och när hon fick se garnerna höll hon om mig i säkert 5 min! Hon fick välja ut några nystan och gråten upphörde när hon förstod att hon fick garnerna och lämpliga stickor till. Hennes egen virknål höll hon stolt upp! Efter en halvtimme började hon le och krama mig hårt igen! Nästa dag berättade personalen att hon var helt förändrad: ”Hon är en helt annan person nu! Hon ler, ingen mer gråt, hon pratar med andra på boendet, och hon går till och med omkring och virkar!”

Så alla ni stickdonatorer, tänk vad era gåvor betyder mycket, när man är helt ensam i ett främmande land! Dessutom har jag fått ännu en fin vän, tack vare er!

En riktigt varm God Jul till er alla från Eva på Öland

Nu kan alla säga ’mössa, halsduk, pulsvärmare, benvärmare och kofta’

12355233_10205465086810657_381229906_n  12366735_10205465086930660_157695732_n

Hej!

Här kommer ännu en rapport från de duktiga stickerskorna på ett asylboende på Öland. Kvinnorna och flickorna jobbar på, och de bad mig framföra sitt varma tack till alla er som skänkt garner och stickor/virknålar.

Idag på stickcafeet pratade åtta kvinnor och tio barn i munnen på varandra och vi skrattade så vi fick ont i magen. Trots att vi inte kan varandras språk, kan vi kommunicera på lite svenska, engelska, arabiska, franska och med gester. En kvinna har börjat virka dukar som ska pryda deras tillfälliga boende i en campingstuga. På bilderna finns en röd/vit rundsjal till Leia, bakstycket till en kofta till Laize, starten på en mössa till Fadi och en halsduk i mohairgarn.

Nu kan alla där säga ’mössa, halsduk, pulsvärmare, benvärmare och kofta’. Själv fick jag ett flätat armband och halsband av en 10-åring. Inatt kommer ännu en grupp asylsökande till ett nytt boende på ett vandrarhem nära min bostad. Där kommer Lena-Maria och jag om ett par veckor dra igång ännu ett stickcafe. Allt tack vare er och era skänkta garner.

Massor med kramar Eva

Stickcaféet i Mörbylånga är ett eget initiativ av Eva men Hjälpstickans följare på Facebook har skänkt garn och stickor så hon kunde komma igång

Tidigare inlägg om cafeet

Nu stickas det på Öland av material som stickerskor skänkt 

Hej!Idag har Lena-Maria Berg och jag varit i en flyktingförläggning i en stugby på Ekerum (utanför Borgholm), dit barnfamiljer har fått flytta för att få mer plats och tillgång till kök. 

Ryktet gick och flera kvinnor kom till stugan där vi var. De blev jätteglada över garn och stickor som ni skänkt, och snabbt började mössor och halsdukar ta form. Lena-Maria lärde 9-årige Laize att sticka! Barnen har ännu inte fått möjlighet att gå i skolan, så vårt besök blev ett trevligt avbrott. Tack vare Google translate kunde vi också öva svenska! 

En grönsaksbonde, Micke Thernström, Stenladan sponsrade med potatis och lök som vi hade med oss, väldigt uppskattat!

En mycket fin eftermiddag, som vi gör om den 2 november.

Flera vill inte synas på bild, och av respekt visas därför inga ansikten.

  
Eva Sandblom, Öland 

Eva i Mörbylånga tackar för allt garn och stickor

Varmt tack till alla er som skänkt till det stickcafe’ vi drar igång på asylboendet i Mörbylånga! Jag har ägnat kvällen åt att sortera alla garner och para ihop dem med lämpliga stickor och virknålar.

Mörbylånga kommun ställer upp med lämplig lokal i fritidsgården Zokker. Jag är alldeles överväldigad över all generositet! Återkommer med rapporter och bilder.

PS. Garner m m kanske räcker till att starta ytterligare ett stickcafe’ på ett annat asylboende på Öland. DS

Många hälsningar Eva Sandblom, initiativtagare

Efterlyses: Garn och stickor för att sysselsätta flyktingar i Mörbylånga

Eva kommenterade på ett av våra inlägg och berättade om sitt initiativ – Hjälpstickan vill gärna hjälpa henne att efterlysa material.

”Jag och några vänner ska starta stickcafe’ med kvinnorna på en flyktingförläggning I Mörbylånga. De som bor där har inget att göra på dagarna, förutom att ta hand om sina barn, och de vill gärna göra något för att fördriva tiden och för att för en stund slippa de ohyggliga upplevelser de varit med om. Att ha en vettig sysselsättning på dagarna kan få dem att skingra tankarna en stund och öva svenska.

Vi söker nu stickor, virknålar och garner.
Med vänlig hälsning
Eva Sandblom

Gästblogginlägg Anna Braw: ”Istället” eller ”också”?

210201_768125

Den 11 september skriver Åsa Regnér och Martin Valfridsson i Dagens Nyheter om de människor som nu kallas utsatta EU-medborgare och som tidigare har kallats EU-migranter. Det är inte så lätt att komma på ett korrekt och respektfullt begrepp. När jag arbetade i USA en kort period fick jag lära mig att man aldrig får sätta ett adjektiv framför en människa — den regeln kallades ”speaking people”. De senaste åren har jag sett att det börjar bli så i Sverige också, och det är nog ganska bra egentligen även om det krånglar till vårt språk. I så fall skulle vi i det här fallet säga och skriva ”EU-medborgare som lever i utsatthet”.

Nå, i alla fall, såhär står det i artikeln:

Vi vill understryka att det finns alternativ till att ge till behövande i Sverige och istället stödja uppbyggnaden lokalt för utsatta människor i Rumänien och Bulgarien.

Och jag önskar mig själv lycka till med att förklara det för kvinnan som sitter vid hörnet på byggnaden där jag arbetar och kvinnan som sitter vid ICA-butiken där jag går förbi nästan varje dag.

Kan vi inte istället för ”istället” komma överens om ”också”?

För att de som redan är här redan är här och är hungriga och behöver ta sig hem igen?

Försöka vara medmänniskor på alla vis som vi klarar åt dem vi möter på gatorna, och samtidigt stötta de biståndsorganisationer som arbetar bland de diskriminerade folkgrupperna (här borde jag ju skriva: bland de folkgrupper som är utsatta för diskriminering) i Rumänien och Bulgarien så att förutsättningarna och förhållandena där har en chans att bli bättre?

Artikeln fortsätter:

En rad svenska organisationer, kyrkor och samfund bedriver verksamhet i ursprungsländerna. Många av dem startade sin verksamhet i samband med att vi möttes av rapporter på 90-talet om bland annat funktionsnedsatta barn på barnhem i Rumänien. Flera av dessa organisationer arbetar idag med utsatta minoriteter i de aktuella länderna och har lång erfarenhet av praktiskt arbete på plats. Att ge till dem är ett sätt att bryta utsatthet.

Jamen då är det dags för en liten lista, eller hur?

Potatisodling i ett av de samhällen där Erikshjälpens partnerorganisationer arbetar. Bild lånad från Erikshjälpen.

Först Slättmissionens Hjälpande Hand, som arbetar tillsammans med församlingar i Rumänien och stöttar barn på institutioner och barnfamiljer med bland annat kläder (i alla storlekar, särskilt vinterkläder behövs) och husgeråd. Senast med pallkragar och krukor så att odling kan komma igång! Har du något speciellt som du vill ge, till exempel en trampsymaskin, en vävstol eller en barnvagn, så ring och fråga om det kan komma till användning! Den som vill kan stötta själva transporterna också.

Sedan några organisationer som man kan skicka pengar till eller kanske göra en insamling till på arbetsplatsen, på stickcaféet, i kyrkan eller i idrottsklubben:

Svenska kyrkans internationella arbete stöttar en katolsk kommunitet som arbetar bland romer i Moldovaregionen och berättar såhär om det:

I Roman, en stad i den rumänska regionen Moldova, stöder Svenska kyrkan ett socialt center. Centret drivs av Franciskanerorden och erbjuder utbildning, arbetstillfällen, social integration och hälsovård. Arbetsmetoden går ut på att skapa förändring tillsammans med människorna i området. Det kräver ett nära samarbete och dagligt uppsökande stöd.

Svenska kyrkan fokuserar sitt stöd särskilt till barnen som behöver stabilitet, utbildning och social trygghet för att komma ur fattigdomsfällan deras föräldrar är fångade i. Genom att ge tillgång till bland annat en förskola, en skola, en vårdcentral, utbildning för vuxna och hembesök för att ge hälsovård normaliseras och stabiliseras många barns tillvaro. För att barn och föräldrar ska känna sig trygga undan trakasserier har centret en egen skolbuss som hämtar upp barnen. Munkarna talar också mycket om kvinnor och barns rättigheter för att minska våld i hemmen.

Vårt långsiktiga mål med projektet är att säkra den romska befolkningens tillgång till offentlig skolgång och hälsovård samt möjlighet att engagera sig politiskt.

Erikshjälpen stöttar fyra organisationer som arbetar i västra Rumänien, vid gränsen mot Ungern, och berättar bland annat såhär om det:

Tillsammans med lokala samarbetsorganisationer arbetar Erikshjälpen för att romska familjer ska få en bättre levnadssituation. Erikshjälpen jobbar med insatser kring hygien och hälsa och stöttar projekt som innebär att romer får möjlighet att försörja sig på olika sätt, bland annat genom odling. Via mikroföretaget Dece som producerar handvirkade mössor, halsdukar och läderprodukter skapas också arbetstillfällen. Erikshjälpen jobbar också för att romska barn ska få börja skolan och kunna fullfölja sin skolgång samt möjliggöra att familjerna får kompletta identitetshandlingar. Påverkansarbete gentemot lokala myndigheter bedrivs också för att skapa en långsiktig förändring.

Röda Korset arbetar både i Rumänien och bland romer här i Sverige. Inte ”istället” utan ”också”! Rumänien först:

Röda Korset arbetar i de mest utsatta områdena med att förbättra barns möjlighet att gå i skolan, förbättra hälsan och skapa möjligheter till jobb. I vissa fall kan vi bygga hus till de mest behövande. Röda Korset hjälper även människor att bli folkbokförda så att de får tillgång till rättigheter som sjukvård, utbildning och barnbidrag.

Och om det som görs här i Sverige:

Vi erbjuder härbärgen, dusch, viss vårdförmedling och medmänskligt stöd. Våra mötesplatser i hela landet är också öppna för alla.

Hjärta till hjärta arbetar i Pauleasca-området i Rumänien och berättar såhär om det:

Genom ett nära samarbete med Somebody Cares Romania som har arbetat i Pauleasca sedan 2002 får barn i årskurs 1–4 läxhjälp och stödundervisning samt ett mål mat. Ungdomarna i gymnasiet får skolbussen betald. En socionom har anställts vilket är en förutsättning för att Somebody Cares ska kunna fortsätta med sin sociala verksamhet. En del vuxna och barn i området har fått hjälp med sjukvård. I slutet av juli startade vi upp ett socialt företag i Pauleasca tillsammans med en rumänsk hjälporganisation.

Vi samarbetar även med kommunen i Gradinari och vi lånade ut pengar till ett projekt som syftade till att ge romer äganderätt till sina tomter och bostäder. 115 familjer fick äganderätt till sina bostäder tack vare projektet. I Gradinari kommer ett projekt för utredning av den lokala ekonomin att genomföras under året. På grund av den positiva utvecklingen i samhället Gradinari har migrationen minskat och migranter börjar att återvända från rikare delar av Europa.

Vi planerar även för att starta sociala företag i Cucova med omnejd tillsammans med Rumänien/Cucova-hjälpen från Gnosjöområdet. 

Lite att börja med, i alla fall, om det nu är någon som har läst artikeln och undrat hur och var och vart — tack Ulrica som satte mig på det här spåret i eftermiddags!

Anna Braw

 

Andra Välgörenhetsinitiativ: Hjälprutan

hjalprutan

Vi vill tipsa om fler handarbetsvälgörenhetsinitiativ och här kommer ett där man ska virka rutor. Ulrika Andersson har startat ett välgörenhetsprojekt som heter Hjälprutan.

Så här ser programförklaringen ut:

Var med och vårt projekt och virka mormorsrutor som blir filtar, kuddar och andra ting som sedan säljs.

Pengarna går sedan till någon av följande valda organisationer under året:

  • Min stora dag
  • Idrottsföreningen BoIS – förening för killar och tjejer med funktionsnedsättning
  • Kattkommando syd – hjälp för hemlösa katter
  • ROKS – samlingsorgan för kvinnojourer

Det är köparen som bestämmer vilken av organisationerna.

Mer information finns i Hjälpsrutand Facebookgrupp – där finns också mönster och gemenskap.

1 2