“Det första jag lärde mig i Sverige – det var att sticka”

Ett minne på Facebook dyker up. Det är Eva som minns tillbaka till när Sverige tog emot många flyktingar under hösten 2015. Hon skrev då till oss på Hjälpstickan och undrade om vi hade garn och stickor. Sagt och gjort vi efterlyste material genom Hjälpstickans alla kanaler så att Eva kunde starta stickcafé för de nyanlända. Engagerade stickerskor hörsammade vår efterlysning och garn och stickor anlände Öland där Eva bor.

Eva har fortfarande kontakt med en av kvinnorna som nyligen sa till henne.

– Eva, vet du vad jag lärde först i Sverige?
– Nej.
– Du lärde mig sticka! 
Hur fantastiskt är inte det!

En nål och ett nystan gör skillnad för människor på flykt

Minns ni Eva som efterlyste garn till stickcafé för flyktingar i Mörbylånga? Tack vare våra följare på Facebook och ni som följer oss här kunde hon starta sitt café. Hon mejlar mig och berättar hur det går. Idag fick jag mejlet nedan och tänkte – det där tar vi i mellandagarna men sedan kunde jag inte hålla på det. Detta är just varför handarbete, virkning och stickning är så väldigt viktigt.

Här kommer brevet
Hej!

En sista rapport från Öland innan jul! En ensam kvinna i 50-årsåldern från Syrien anlände häromkvällen till asylboendet i vår by. Personalen ringde till mig och berättade att hon bara grät och grät och var helt förtvivlad. Hennes son har blivit placerad på västkusten och hon på Öland.

Kvinnan hade tagit upp och visat en virknål mellan gråtattackerna. En i personalen visste att jag ska starta stickcafe, så de chansade och ringde mig: “Har du möjlighet att komma med lite garn?” Jag åkte dit med en kasse olika garner, några stickor mm. Kvinnan grät när jag kom, och när hon fick se garnerna höll hon om mig i säkert 5 min! Hon fick välja ut några nystan och gråten upphörde när hon förstod att hon fick garnerna och lämpliga stickor till. Hennes egen virknål höll hon stolt upp! Efter en halvtimme började hon le och krama mig hårt igen! Nästa dag berättade personalen att hon var helt förändrad: “Hon är en helt annan person nu! Hon ler, ingen mer gråt, hon pratar med andra på boendet, och hon går till och med omkring och virkar!”

Så alla ni stickdonatorer, tänk vad era gåvor betyder mycket, när man är helt ensam i ett främmande land! Dessutom har jag fått ännu en fin vän, tack vare er!

En riktigt varm God Jul till er alla från Eva på Öland

Nu kan alla säga ‘mössa, halsduk, pulsvärmare, benvärmare och kofta’

12355233_10205465086810657_381229906_n  12366735_10205465086930660_157695732_n

Hej!

Här kommer ännu en rapport från de duktiga stickerskorna på ett asylboende på Öland. Kvinnorna och flickorna jobbar på, och de bad mig framföra sitt varma tack till alla er som skänkt garner och stickor/virknålar.

Idag på stickcafeet pratade åtta kvinnor och tio barn i munnen på varandra och vi skrattade så vi fick ont i magen. Trots att vi inte kan varandras språk, kan vi kommunicera på lite svenska, engelska, arabiska, franska och med gester. En kvinna har börjat virka dukar som ska pryda deras tillfälliga boende i en campingstuga. På bilderna finns en röd/vit rundsjal till Leia, bakstycket till en kofta till Laize, starten på en mössa till Fadi och en halsduk i mohairgarn.

Nu kan alla där säga ‘mössa, halsduk, pulsvärmare, benvärmare och kofta’. Själv fick jag ett flätat armband och halsband av en 10-åring. Inatt kommer ännu en grupp asylsökande till ett nytt boende på ett vandrarhem nära min bostad. Där kommer Lena-Maria och jag om ett par veckor dra igång ännu ett stickcafe. Allt tack vare er och era skänkta garner.

Massor med kramar Eva

Stickcaféet i Mörbylånga är ett eget initiativ av Eva men Hjälpstickans följare på Facebook har skänkt garn och stickor så hon kunde komma igång

Tidigare inlägg om cafeet

Nu stickas det på Öland av material som stickerskor skänkt 

Hej!Idag har Lena-Maria Berg och jag varit i en flyktingförläggning i en stugby på Ekerum (utanför Borgholm), dit barnfamiljer har fått flytta för att få mer plats och tillgång till kök. 

Ryktet gick och flera kvinnor kom till stugan där vi var. De blev jätteglada över garn och stickor som ni skänkt, och snabbt började mössor och halsdukar ta form. Lena-Maria lärde 9-årige Laize att sticka! Barnen har ännu inte fått möjlighet att gå i skolan, så vårt besök blev ett trevligt avbrott. Tack vare Google translate kunde vi också öva svenska! 

En grönsaksbonde, Micke Thernström, Stenladan sponsrade med potatis och lök som vi hade med oss, väldigt uppskattat!

En mycket fin eftermiddag, som vi gör om den 2 november.

Flera vill inte synas på bild, och av respekt visas därför inga ansikten.

  
Eva Sandblom, Öland 

Eva i Mörbylånga tackar för allt garn och stickor

Varmt tack till alla er som skänkt till det stickcafe’ vi drar igång på asylboendet i Mörbylånga! Jag har ägnat kvällen åt att sortera alla garner och para ihop dem med lämpliga stickor och virknålar.

Mörbylånga kommun ställer upp med lämplig lokal i fritidsgården Zokker. Jag är alldeles överväldigad över all generositet! Återkommer med rapporter och bilder.

PS. Garner m m kanske räcker till att starta ytterligare ett stickcafe’ på ett annat asylboende på Öland. DS

Många hälsningar Eva Sandblom, initiativtagare

Efterlyses: Garn och stickor för att sysselsätta flyktingar i Mörbylånga

Eva kommenterade på ett av våra inlägg och berättade om sitt initiativ – Hjälpstickan vill gärna hjälpa henne att efterlysa material.

“Jag och några vänner ska starta stickcafe’ med kvinnorna på en flyktingförläggning I Mörbylånga. De som bor där har inget att göra på dagarna, förutom att ta hand om sina barn, och de vill gärna göra något för att fördriva tiden och för att för en stund slippa de ohyggliga upplevelser de varit med om. Att ha en vettig sysselsättning på dagarna kan få dem att skingra tankarna en stund och öva svenska.

Vi söker nu stickor, virknålar och garner.
Med vänlig hälsning
Eva Sandblom