Sopplunch och hemstickat i Sundbyberg

I Sundbyberg finns Centrumkyrkan som varje lördag serverar sopplunch för behövande. Hit kommer man också för att få nya kläder och en större del av det som kommer in till Hjälpstickan i Stockholm hamnar i garderoberna på Centrumkyrkan.

Verksamheten startades av Kurt och hans fru Anita som båda är Sanna eldsjälar i att göra det de kan för behövande i Sundbyberg. Då man inte har tillstånd för annat än just soppa krävs det en smart kock för att göra soppan matig. Till soppan serveras smörgås och man uppskattar att man herr bort åt 300 smörgåsar varje lördag. Ungefär 200 personer kommer och äter soppa och just denna dag när jag besökte kyrkan, var det kanelbullens dag och det fanns så klart en kanelbulle. Tyvärr hade inte klädgarderoben öppet just denna lördag och det var tydligt att några besökare var irriterade på det.

Verksamheten är helt baserad på ideellt arbete, just idag jobbar varken Kurt eller hans fru Anita. Nere vid huvudgatan står en av medarbetarna med en bössa för att samla in pengar till verksamheten, han står där dag ut och dag in – oavsett väder.
– Han betyder mycket för oss säger Kurt, han är en fena på att få in pengar till verksamheten.

Under lunchen sjunger pastorn med sin gitarr vid ett av borden, några verkar känna varandra sedan tidigare, några nynnar med, någon tar backning, en man med sin hund kommer och tar en soppskål. Det är så gott som fullsatt i matsalen och i köket brer man smörgåsar och kokar soppa för glatta livet. Det luktar fukt, smuts, soppa och kaffe. Men stämningen är varm och det är det som är det viktigaste.

Kurt tar mig ner till den välsorterade garderoben där jag direkt ser bidrag jag känner igen från oss. Vilken ordning! Imponerande. Här får man hämta det man behöver, allt är vikt och sorterat eller upphängt.

Servering av soppa
Ärtsoppa med lite korv	Matsalen
Mackor i långa banor	Det behövs stora grytor
Kurt längst till höger	Här ligger Hjälpstickans vantar
Välordnad garderob för de som behöver kläder	I ur och skur står han och samlar pengar

 Text och bild: Ulrica Loeb