Minns ni Eva som efterlyste garn till stickcafé för flyktingar i Mörbylånga? Tack vare våra följare på Facebook och ni som följer oss här kunde hon starta sitt café. Hon mejlar mig och berättar hur det går. Idag fick jag mejlet nedan och tänkte – det där tar vi i mellandagarna men sedan kunde jag inte hålla på det. Detta är just varför handarbete, virkning och stickning är så väldigt viktigt.

Här kommer brevet
Hej!

En sista rapport från Öland innan jul! En ensam kvinna i 50-årsåldern från Syrien anlände häromkvällen till asylboendet i vår by. Personalen ringde till mig och berättade att hon bara grät och grät och var helt förtvivlad. Hennes son har blivit placerad på västkusten och hon på Öland.

Kvinnan hade tagit upp och visat en virknål mellan gråtattackerna. En i personalen visste att jag ska starta stickcafe, så de chansade och ringde mig: ”Har du möjlighet att komma med lite garn?” Jag åkte dit med en kasse olika garner, några stickor mm. Kvinnan grät när jag kom, och när hon fick se garnerna höll hon om mig i säkert 5 min! Hon fick välja ut några nystan och gråten upphörde när hon förstod att hon fick garnerna och lämpliga stickor till. Hennes egen virknål höll hon stolt upp! Efter en halvtimme började hon le och krama mig hårt igen! Nästa dag berättade personalen att hon var helt förändrad: ”Hon är en helt annan person nu! Hon ler, ingen mer gråt, hon pratar med andra på boendet, och hon går till och med omkring och virkar!”

Så alla ni stickdonatorer, tänk vad era gåvor betyder mycket, när man är helt ensam i ett främmande land! Dessutom har jag fått ännu en fin vän, tack vare er!

En riktigt varm God Jul till er alla från Eva på Öland