En nål och ett nystan gör skillnad för människor på flykt

Minns ni Eva som efterlyste garn till stickcafé för flyktingar i Mörbylånga? Tack vare våra följare på Facebook och ni som följer oss här kunde hon starta sitt café. Hon mejlar mig och berättar hur det går. Idag fick jag mejlet nedan och tänkte – det där tar vi i mellandagarna men sedan kunde jag inte hålla på det. Detta är just varför handarbete, virkning och stickning är så väldigt viktigt.

Här kommer brevet
Hej!

En sista rapport från Öland innan jul! En ensam kvinna i 50-årsåldern från Syrien anlände häromkvällen till asylboendet i vår by. Personalen ringde till mig och berättade att hon bara grät och grät och var helt förtvivlad. Hennes son har blivit placerad på västkusten och hon på Öland.

Kvinnan hade tagit upp och visat en virknål mellan gråtattackerna. En i personalen visste att jag ska starta stickcafe, så de chansade och ringde mig: ”Har du möjlighet att komma med lite garn?” Jag åkte dit med en kasse olika garner, några stickor mm. Kvinnan grät när jag kom, och när hon fick se garnerna höll hon om mig i säkert 5 min! Hon fick välja ut några nystan och gråten upphörde när hon förstod att hon fick garnerna och lämpliga stickor till. Hennes egen virknål höll hon stolt upp! Efter en halvtimme började hon le och krama mig hårt igen! Nästa dag berättade personalen att hon var helt förändrad: ”Hon är en helt annan person nu! Hon ler, ingen mer gråt, hon pratar med andra på boendet, och hon går till och med omkring och virkar!”

Så alla ni stickdonatorer, tänk vad era gåvor betyder mycket, när man är helt ensam i ett främmande land! Dessutom har jag fått ännu en fin vän, tack vare er!

En riktigt varm God Jul till er alla från Eva på Öland

Nu kan alla säga ’mössa, halsduk, pulsvärmare, benvärmare och kofta’

12355233_10205465086810657_381229906_n  12366735_10205465086930660_157695732_n

Hej!

Här kommer ännu en rapport från de duktiga stickerskorna på ett asylboende på Öland. Kvinnorna och flickorna jobbar på, och de bad mig framföra sitt varma tack till alla er som skänkt garner och stickor/virknålar.

Idag på stickcafeet pratade åtta kvinnor och tio barn i munnen på varandra och vi skrattade så vi fick ont i magen. Trots att vi inte kan varandras språk, kan vi kommunicera på lite svenska, engelska, arabiska, franska och med gester. En kvinna har börjat virka dukar som ska pryda deras tillfälliga boende i en campingstuga. På bilderna finns en röd/vit rundsjal till Leia, bakstycket till en kofta till Laize, starten på en mössa till Fadi och en halsduk i mohairgarn.

Nu kan alla där säga ’mössa, halsduk, pulsvärmare, benvärmare och kofta’. Själv fick jag ett flätat armband och halsband av en 10-åring. Inatt kommer ännu en grupp asylsökande till ett nytt boende på ett vandrarhem nära min bostad. Där kommer Lena-Maria och jag om ett par veckor dra igång ännu ett stickcafe. Allt tack vare er och era skänkta garner.

Massor med kramar Eva

Stickcaféet i Mörbylånga är ett eget initiativ av Eva men Hjälpstickans följare på Facebook har skänkt garn och stickor så hon kunde komma igång

Tidigare inlägg om cafeet